IComeUndone

Jag har inte varit hemma på hela helgen. Varit ute hos Malin och Dan och festat. Mycket trevligt.
Men tänkte inte skriva om det.
Denna gången behöver jag avreagera mig för jag känner inte för ett enda leende för tillfället.

Pappa ska iväg och kolla på en lägenhet på onsdag, då jag åker till Dublin med Marie. Till viss del vill jag stanna kvar så att jag kan gå och titta på lägenheten själv och säga ja till den.
Detta jag menar med rubriken på inlägget idag. Jag tar första bästa.

Man kommer hem och det enda som uppskattas är om man går under jorden.
Så jävla trött på det nu.

Sen när jag flyttat. Fy fan. Känns som om jag aldrig ska hit igen. Och skulle jag säga det högt kommer jag att få höra; Ja, vi vill inte ha dig här ändå så. och det är inte på skoj. Nej, inte en enda gång har det varit det.
Är det så mycket fel på mig att du inte ens vill ha mig här?

Inte konstigt att jag stänger in mig och inte vill göra så mycket.
Visst, jag går ut och dricker. Men då är jag ju inte hemma.

Nä, snart Dublin. Bara tre dagar kvar nu. Det ska bli riktigt kul och skönt att komma iväg.
Funderar på att säga ja till pappa redan innan han tittat på den. Vill bara att tiden ska gå också. Fort.!

Nä.. Pallar inte mer nu.
Ska inte besvära mer med sånt här trams. Skriver kanske mer sen. Men jag behöver verkligen plugga istället.
Ha det.



At The Bottom Of The Blackest Hole